Working ten to five. Eheeee

Jajjebulle! Här prepareas det för jobb! Jag som hade tänkt att gå på designmarknaden och allt.. Men icke!


Här kommer lite bilder från produktfotot!
Jag har alltså gjort en ny design på paradisasken! En vinterutgåva, eller två eg.. En liten med bara de GODA chokladbitarna, och en stor med tre lager!


I lite olika stick. Men det funkar väl det med..


Tjusiga damer!

Mimimimimi, Sara, Anabanana och Julejudit, före Thanksgiving middagen!


Thanksgiving och allt

Ikväll har vi haft en fet middag här på skolan, det är ju trots allt thanksgiving! I och med att vi har en collegelinje här med ett gäng från Chicago och typ Örebro, så ska det firas! Med tanke på att vi var uppklädda från topp till tå så passade vi på med att fota klassen (okej, vi som var här) i fotostudion. Om inget dyker upp här, så finns det bilder från vår gemensamma klassblogg! Som vi startade idag.. Dessutom passade Mimmi, Oskar, Markus, jag och Robin på att produktfota våra förpackningar och foldrar som vi gjort.

OKEJ JAG LOVAR ATT LÄGGA UPP BRA BILDER SNART!

Tills dess!
Mitt jag just nu och min fantastiska penna! Jag kickar ju ritPlaTTa och sHiEET nu!


När hemma inte är hemma längre

I söndags kom jag hem, fast det var inte mitt hem. Det kändes inte som ett hem där jag bott heller. Det blir en sådan konstig känsla, jag menar, tänk att du har bott på samma ställe, i samma rum under sex år. Och så lämnar man det, kommer tillbaka ett och ett halvt år senare och det är inget är som det var.


När känslan av hemmet försvinner.


Då frågan "vart kommer du ifrån?" ploppar upp, blir det alltid lika svårt att svara.

Norrköping? Jönköping?

När skolan började blev svaret "Eum, jo, men jag är från Norrköping, fast jag har bott här ett år..."
Och nu?

Mitt lilla rum på skolan är visserligen hemtrevligt, men det är inte mitt hem. Jag känner mig nästan mer hemma i Abbes lägenhet, men det är ju hans hem. Mycket förvirrande. Och nu det här med att "komma hem till Norrköping"
Jamen hur mycket hem är det över det?

Mitt rum ser inte ut som det var, kanske för att det inte är mitt rum längre, det är ju rätt logiskt.
Och när man träffar sina vänner, eller är det gamla vänner? Hur mycket har man växt ifrån varandra?
Hur mycket hinner man förändras under tiden då man inte har setts? Igår träffade jag Simon för första gången på ett och ett halvt år. Det var fint, för det kändes som att vi hade setts dagen innan. Jonatan var också med och det var som vanligt liksom. Och det kanske är där det är. Mitt hem alltså, ibland vänskaper som, till skillnad från allt annat, inte förändras. Då man bara kan vara, precis som man brukar.


Världens sötaste unge, taget när vi gjorde en radom park i Edmonton

han sa för övrigt "cat!" och slängde sig över Sigge, hunden alltså.


RSS 2.0